Tvärsektoriell samverkan för hållbar utveckling

När samhällsutmaningar blir allt mer sammanlänkade och globala, är samverkan mellan sektorer ett oumbärligt verktyg för social innovation. Genom att låta olika aktörer bidra med sina unika perspektiv och resurser skapas lösningar som inte bara adresserar symptomen på problem utan går på djupet och möjliggör långsiktiga, strukturella förändringar. Denna form av tvärsektoriell samverkan är en nyckelstrategi för att nå FN:s globala hållbarhetsmål inom ramen för Agenda 2030, då ingen enskild aktör kan möta utmaningarna på egen hand.

En kraftfull aspekt av social innovation som ett svar på samhällsutmaningar, är hur olika sektorer kan komplettera varandra för att skapa hållbara och genomgripande lösningar på komplexa problem. Inom områden som klimat och hälsa, där problemen rör sig över geografiska och sociala gränser, är det inte ovanligt att offentliga organisationer, företag och civilsamhället samverkar för att nå sina mål. Kommuner kan ha resurser och policyverktyg som kan skapa möjligheter för förändring på lokal nivå. Civilsamhället har ett nära engagemang med invånarna och kan bidra med insikter om specifika behov och utmaningar. Näringslivet å sin sida besitter innovationskraft och kan genom sin praktiska kompetens och finansiella resurser skala upp lösningar. Genom att arbeta tillsammans kan dessa aktörer utveckla och implementera innovationer som hade varit omöjliga för enskilda organisationer eller sektorer att driva framåt på egen hand. Samarbetsprojekt bidrar till att stärka sin egen verksamhet samtidigt som det också främjar samhället som helhet.

Ett inspirerande exempel på detta är projektet “ReTuna” i Eskilstuna, där man har etablerat världens första återbruksgalleria. Här samarbetar kommunen, näringslivet och civilsamhället för att skapa en plats där alla produkter säljs i återvunnet och återbrukat skick. Kommunen har stöttat med resurser och policyförändringar, och näringslivet har kunnat utveckla en affärsmodell där hållbarhet står i centrum. Denna samverkan bidrar till både miljömål och sysselsättning och visar hur olika sektorer tillsammans kan skapa nya sätt att förhålla sig till konsumtion. Liknande initiativ skulle kunna bidra till ökad hållbarhet även på andra håll i världen, genom att inspirera till ökat återbruk och minskat avfall.

Ett annat intressant område inom social innovation och entreprenörskap är näringslivets samarbete med samhällsentreprenörer för att åstadkomma samhällsförändring. Företag som exempelvis IKEA och H&M har arbetat med samhällsentreprenörer i olika delar av världen för att skapa cirkulära modeller, minska avfall och främja arbetsförhållanden som gynnar både samhället och företagen själva. När företag öppnar sig för samverkan med samhällsentreprenörer får de tillgång till perspektiv som kan berika deras hållbarhetsarbete. Samtidigt bidrar de till samhällsnytta och stärker sin egen position på marknaden. Detta visar på hur företag genom att samarbeta med samhällsentreprenörer kan bli en stark drivkraft för positiv förändring.

När social innovation sker i bred samverkan kan dess effekter nå långt bortom enskilda projekt. För att skapa verklig systemförändring behöver vi dock överkomma barriärer som skillnader i mål och arbetssätt mellan aktörer. Dessa utmaningar kan mildras genom att använda metoder som design thinking och co-creation labs, där aktörer tillsammans kan arbeta fram gemensamma lösningar från grunden. Det är viktigt att i dessa processer skapa utrymme för öppen kommunikation, där respekt för varandras mål och perspektiv är centralt.

Även FN:s globala hållbarhetsmål betonar vikten av partnerskap och samverkan för att nå en hållbar framtid då mål 17 fokuserar just på vikten av partnerskap för att uppnå målen. För att verkligen kunna möta framtidens utmaningar behöver vi dock skapa en kultur där tvärsektoriellt samarbete är normen, inte undantaget. Där man inte bara pratar om det utan där man faktiskt implementerar långsiktig samverkan. Utvecklingen eller politiken följer inte alltid med och då kan det vara svårt att få mandat eller backning för denna typen av satsningar men man kan alltid argumentera för att vi har nationella och globala mål, såsom FN:s hållbarhetsmål, samt EU-lagar och nya direktiv kring hållbarhetsrapportering där vi behöver kunna visa att vi arbetar med dessa frågor och att vi gör det på bästa möjliga sätt. Här finns det stor potential i att kroka arm med andra, som kanske har andra perspektiv och nätverk eller annan expertis och erfarenhet, för att uppnå bästa möjliga effekt.

Detta är Del 3 i en serie om samverkan för samhällsnyttig innovation och hållbar utveckling. Läs Del 1 här och Del 2 här.

Föregående
Föregående

Behov och utmaningar bland sociala företag i Sverige och EU

Nästa
Nästa

Civilsamhällets roll i samhällsförändring och samverkan