Civilsamhällets roll i samhällsförändring och samverkan
När utmaningar som klimatförändringar, social ojämlikhet och ökad polarisering är alltmer närvarande, finns ett akut behov av samverkan och nytänkande. Samtidigt är det ofta så att aktörer som egentligen arbetar mot samma mål ändå fastnar i silos, stuprör, och sina egna arbetssätt. Det kan även bli ett konkurrenstänkande, där både medel och fokus blir splittrade, där alla springer på samma boll, utan att reflektera över att kraften i ett gemensamt arbete skulle effektivisera hela processen. I det här sammanhanget ser vi en möjlighet för civilsamhället - och kanske även ett särskilt ansvar - att verka som en brobyggare, som katalysatorer för social innovation och samhällsförändring.
Vi ser att många organisationer inom civilsamhället kämpar med resursbrist och svårigheter att finansiera sina projekt, vilket leder till en situation där de ofta konkurrerar om bidrag och stöd. Denna fragmentering hindrar många aktörer från att fullt ut utnyttja sin kollektiva potential. Att arbeta i parallella spår skapar en situation där varje aktör i slutändan riskerar att uppnå mindre än vad vi skulle kunna göra om vi delade våra resurser och nätverk. För när organisationer går samman och bygger nätverk, uppstår en kedjereaktion som inte bara förstärker det egna arbetet utan också skapar positiva ringar på vattnet för hela samhället. Här delar vi ett spännande exempel där tre civilsamhällesorganisationer har gått ihop i en gemensam satsning för integration.
Det kan handla om att flera lokala organisationer tillsammans skapar en gemensam plattform för att bekämpa hemlöshet eller arbetslöshet i ett utsatt område. Var och en kan bidra med sin specifika kompetens - en förening kanske har en direkt koppling till målgruppen och kan föra deras röst, medan en annan kan tillföra praktisk hjälp och lokaler, och en tredje står för finansiering och projektledning. När dessa krafter samlas, kan de agera med större genomslag, nå fler individer och skapa förändring på en nivå som är svår att uppnå var och en för sig. I stället för att tre olika initiativ konkurrerar om samma pengar och utrymme, kan resurserna användas mer effektivt och generera långsiktig nytta.
Här finns även möjlighet att involvera näringslivet i denna typ av samverkan för att resultaten ska nå ännu högre höjder. Allt fler företag inser värdet av att bidra till social utveckling och hållbarhet, inte bara som ett sätt att stärka sitt varumärke utan också som en investering i ett stabilare samhälle. Samhällsentreprenörer som till exempel driver program för att utbilda och inkludera unga vuxna som står utanför arbetslivet kan genom partnerskap med företag som söker ny kompetens skapa en unik plattform där alla vinner. Företagen får möjlighet att ta del av en ny arbetskraft samtidigt som de bidrar till en positiv social förändring, och samhällsentreprenörerna får resurser och ett nätverk för att utveckla sin verksamhet vidare.
Den här typen av initiativ visar inte bara på styrkan i att dela resurser och bygga relationer, utan de belyser också civilsamhällets betydelse för att främja hållbar social innovation. I många fall är det just civilsamhällesorganisationer som har de djupaste kontakterna med lokalbefolkningen och en tydlig förståelse för vilka lösningar som faktiskt fungerar på gräsrotsnivå. Men för att nå ut, behöver även civilsamhället öppna upp och våga dela kunskap och metoder med andra. Detta kan betyda att organisationer som arbetar med sociala frågor utbyter erfarenheter och data, utvecklar gemensamma plattformar eller tillsammans söker större bidrag som annars hade varit otillgängliga. Detta kräver även att finansiärer är öppna för att främja samverkan genom att möjliggöra för flera organisationer att söka finansiering tillsammans.
Framgångsfaktorer
Det finns såklart utmaningar i att bygga dessa nätverk och överkomma de hinder som ofta kommer upp när olika organisationer, med sina unika mål och visioner, försöker samverka. Här är det särskilt viktigt att både ha mod och tålamod att lyssna, att kompromissa och att vara öppen för att dela både framgångar och misslyckanden. Det kräver också ledarskap som inte ser samverkan som ett hot, utan som en möjlighet att nå större resultat tillsammans. Ju fler vi är som engagerar oss i denna typ av samarbete, som ser på social innovation som något som bäst uppnås tillsammans, desto större är chansen att vi kan skapa långvariga, positiva förändringar som gör skillnad över tid.
Vi ser att allt fler vill samverka för att effektivisera sitt arbete och för att utveckla nya sätt att arbeta. Man har sina metoder och processer, som fungerar bra, men man ser att de skulle kunna vidareutvecklas och bli ännu bättre om man samarbetade med andra aktörer som jobbar mot samma mål. Det finns en vilja att testa sina egna metoder och processer i nya sammanhang för att till exempel nå nya målgrupper eller sprida sitt arbete till nya områden i andra delar av landet. Här ser vi även vikten av samordning då vi i dessa fall ofta fungerar som en länk mellan aktörer men även som en katalysator för att utforska nya möjligheter och potentialen i samverkan. För att samverkan ska hålla i över tid krävs ofta facilitering och man behöver lägga tid och resurser på att just samverka.
Har ni frågor eller funderingar kring samverkan, eller behöver stöttning kring hur ni bäst kan samarbeta med andra aktörer, vilka detta i sådana fall borde vara, eller hur ni kommer igång med ert samverkansarbete, hör gärna av er - vi erbjuder stöd i hela denna process.
Detta är Del 2 i en serie om samverkan för samhällsnyttig innovation och hållbar utveckling. Läs Del 1 här.